(Russian: July 24 O.S. 1757 - April 6 O.S. 1825) was a Ukrainian-born painter who dominated Russian portraiture at the turn of the 19th century. ladimir Borovikovsky was born dymyr Borovyk in Myrhorod (now Ukraine) on July 24, 1757. His father, Luka Borovyk was a Ukrainian Cossack and an amateur icon painter. According to the family tradition, all four of Borovyk's sons served in Myrhorod regiment, but Volodymyr retired early at the rank of poruchik and devoted his life to art mostly icon painting for local churches. Borovikovsky may have lived the remainder his life as an amateur painter in a provincial town if not for an unexpected event. His friend Vasyl Kapnist was preparing an accommodation for Empress Catherine II in Kremenchuk during her travel to newly conquered Crimea. Kapnist asked Borovikovsky to paint two allegoric paintings (Peter I of Russia and Catherine II as peasants sowing seeds and Catherine II as a Minerva) for her rooms. The paintings so pleased the Empress that she requested that the painter move to Saint Petersburg. Portrait of Maria Lopukhina, 1797After September 1788 Borovikovsky lived in Saint Petersburg where he changed his surname from the Cossack "Borovyk" to the more aristocratic-sounding "Borovikovsky". For his first ten years in Saint Petersburg, he lived in the house of the poet, architect, musician and art theorist, Prince Nikolay Lvov, whose ideas strongly influenced Borovikovsky's art. At 30-years-old, he was too old to attend Imperial Academy of Arts, so he took private lessons from Dmitry Levitzky and later from Austrian painter Johann Baptist Lampi.  Related Paintings of Vladimir Lukich Borovikovsky :. | Borovikovskiy PtDerzhavnoy | ortrait of count G.G. Kushelev with children | Portrait of Paul I, Emperor of Russia | Portrait of Alexander Rumyantsev | Tretyakov Gallery in Moscow |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Sharp Joseph Henry
American Painter, 1859-1953 was a painter credited with influencing the creation of the Taos, New Mexico Society of Artists. Sharp may have been the first artist to discover Taos when he visited in 1883. He painted American Indian portraits and cultural life, and Western landscapes. As a youth he permanently damaged his hearing in a near-drowning accident, and gradually become totally deaf. His formal art training included Mckmicken School of Design (Cincinnati) and Antwerp (Belgium) Academy. He traveled and worked in Europe also. Harpers Magazine commissioned his illustrations of Taos Indian life. Some portraits were purchased by the Smithsonian Institution. President Theodore Roosevelt took an interest in him and had a cabin built for him at Little Big Horn to paint Indian life there.
Johann Conrad Seekatz
1719-1768 Rococo,German,German painter. He studied with his brother, Johann Ludwig Seekatz (b 1711), and with Philipp Hieronymus Brinckmann (1709-61) in Mannheim (1748-51); he became court painter to Landgraf Ludwig VIII von Hesse-Darmstadt in Darmstadt in 1753.