Swedish Realist Painter, 1853-1919 Swedish painter, illustrator and printmaker. He came from a poor family and studied (1866-76) at the Konstakademi in Stockholm, supporting himself throughout this period. From 1871 to 1878 he contributed illustrations to the comic journal Kaspar and the Ny illustrerad tidning. From 1875, for several decades, he was a prolific book illustrator, his most renowned work in this field being his drawings for Föltskärns beröttelser ('The Barber-surgeon's tales'; pubd 1883-4) by Zacharius Topelius, and the Rococo-inspired watercolours for the Samlade skaldeförsök ('Collected attempts at poetry'; pubd 1884) by the 18th-century Swedish author Anna Maria Lenngren.  Related Paintings of Carl Larsson :. | bonens angel | karin och brita-omkring kaktusen-bakom kaktusen | venus och tummelisa | appelblom | i sundborrns kyrka-interior fran sundborns kyrka |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Johann Peter Krafft
(15 September 1780 - 28 October 1856) was a German-Austrian painter. Krafft was born in Hanau, Hesse. At the age of ten, he began his art studies at the Hanau Akademie. In 1799, he moved to Vienna and studied at the Academy of Fine Arts for three years under the tutelage of Heinrich Feger. From 1802 to 1808, he studied in Paris, with Jacques-Louis David and François Gerard, and then in Rome. On his return to Vienna, he became a successful professional painter, producing numerous portraits. In 1828, Krafft became director of the Imperial and Royal Picture Gallery in Belvedere Palace. Johann Peter Krafft died at the age of 76 in Vienna, where he was buried at the Zentralfriedhof.
John Smibert
1688-1751 John Smibert Gallery John Smybert (or Smibert) (1688 - 1751), Scottish American artist, was born in Edinburgh and died in Boston, Massachusetts. He studied under Sir James Thornhill, and in 1728 accompanied Bishop Berkeley to America, with the intention of becoming professor of fine arts in the college which Berkeley was planning to found in Bermuda. The college, however, was never established, and Smybert settled in Boston, where he married in 1730. In 1731 he painted "Dean George Berkeley and His Family," also called "The Bermuda group", now in the Yale University Art Gallery, Yale University, a group of eight figures; it is maintained that the person furthest to the left is actually the artist himself. He painted portraits of Jonathan Edwards and Judge Edmund Quincy (in the Boston Art Museum), Mrs Smybert, Peter Faneuil and Governor John Endecott (in the Massachusetts Historical Society), John Lovell (Memorial Hall, Harvard University), and probably one of Sir William Pepperrell; and examples of his works are owned by Harvard and Yale Universities, by Bowdoin College, by the Massachusetts Historical Society, and by the New England Historical and Genealogical Society. Portrait of Edmund Quincy, attributed to John Smybert Plaque at Granary Burying Ground in Boston commemorating SmybertBetween 1740-42, he served as architect for the original Faneuil Hall, which he designed in the style of an English country market. The hall burned down in 1761 but was restored, and then in 1806 greatly expanded and modified by Charles Bulfinch. His son Nathaniel was also a painter. Smybert lies in an unmarked grave in the Granary Burying Ground in Boston.